En glad dag

Joda go vanner och gott folk!
Nu ska jag faktiskt forsoka beratta lite om min tillvaro har pa Kurrekurredutton. Av nagon anledning har jag inte riktigt kant mig manad och funnit orken hittills, och av nagon annan anledning valjer jag att antligen gora det nu nar jag ar riktigt jakla trott faktiskt. Min dag har varit riktigt trevlig med tva lugna morgondyk i en riktigt stekande sol, bara en kund och ratt soft kan man saga. Efter det fick jag inte klattra som jag hade planerat utan akte istallet pa tva dyk till med en ordentlig skotsk taxichaffis, tva veliga fransman och deras syster som sag ut som Amelie Poulain eller mojligen Audrey Tatou - vilket som. Tyvarr glomde jag att hoppa av baten och hamta dem i butiken (som man ska gora) utan blev istallet kvarglomd pa ovre dack med min kund och fick en gratis battur i hamnen.
Vidare under dyken visade sig alla tre (Amelie snorklade bara) vara ena hejare pa det dar med att krossa koraller som ju har blivet en sa popular sport har i Thailand. Oturligt nog landade de aldrig pa nagra sjoborrar. Sjoborrarna ar ganska ondsinta i dessa vatten. Har kommer kortversionen av vad de gjorde under sina tva dyk:

- De holl inte ihop som ett dykpar for den ena svavade hela tiden tre meter ovanfor den andra.
- De flasade upp en massa luft valdans for eftersom de simmade runt som bara yra honor gor nar man haller dem under vattnet.
- Den ena ploppade helt plotsligt upp till ytan fran tio meters djup utan att ens forsoka forhindra det.
-De slog varldsrekord i langsamt ytsim.
-Den andra ploppade helt plotsligt upp till ytan fran tio meters djup utan att ens forsoka forhindra det.
-Den ena tog inte bara av sig fenorna i vattnet utan aven sina vatsockor som sjonk till botten.
-Alla tre blev sjosjuka och borjade spy sa fort de kom upp i baten.

Namnas bor val att det gungade lite pa boljan, sjalv tyckte jag att det var en riktigt trevlig tillstallning och klattrade upp pa nagra fendrar bredvid mina forvirrade kunder pa stegen.
Sa nog har det varit en trevlig dag alltid.

Nar jag inte dyker sa forsoker jag att klattra sa mycket som mojligt. Detta gor jag med en ungersk klatterinstruktor vid namn Timmy (hondjur). Hon bor i en tradkoja ovanfor vattnet i djungeln dar hon kastar sten pa apor och roker braja ur thailandska bambubongar - en enkel vattenpipa av bumbu. Mycket impad av den bruden, hon har sa mycket muskler att hon troligtvis skulle nita mig om hon ville. Klattra kan hon helt sakert iaf.
Jag har betalat 2500 baht for att klattra hur mycket jag vill i en manad vilket ar jattebilligt sa jag ar skitnojd. Dessutom ingar det kurs i sakring, ledning osv. Sjukt billigt!

Nu har jag skrivit otroligt mycket pa en gang, det far la racka. Nasta gang kanske jag skriver ett par rader om alla manniskor jag jobbar med. Men det blir nagon annan gang det.

Ha det, hejsvejs! / J. Arvidsson