Fisk, fisk, lite krabba och ännu mer fisk!

Lugn dag på jobbet

Liten stenbit som följde med dödfisken upp

Den förrymda laxen!

Nina på fjället mitt i Vestlandet

Klockan midnatt

Mat

Halvdöd Hågäl

Också halvdöd Hågäl

Här bor vi!

Hej igen!

Det var änna väldans vad dålig jag var på att blogga. Jag får väl skylla på att det finns så mycket kul att göra här och dagarna är korta. Sen sist har jag flyttat till flotten som saknar internet så det blir en båttur innan varje besök på internet. Inget man gör mellan kvällsmat och läggdags direkt. Varför flyttade jag ifrån den fina flotten med massagedusch och internet då? Jo för att min kompis Nina är här! Hon är en bekant från när jag bodde i Göteborg och nu har hon bott här i ca fem veckor. Det är ganska fantastiskt att ha en levande människa här på kvällarna.

Det finns en väldig massa saker jag skulle kunna skriva om men det hinns nog inte riktigt med här. I korta drag har jag jobbat som vanligt men lite mindre övertid nu, stukat foten, paddlat på kvällarna och sett tumlare från kajaken, diskat med havsutsikt och sett tumlare, fått en massa pengar för att jag jobbat så mycket, slitit ut mina handleder för att jag jobbat och paddlat så mycket, fiskat makrill, sprungit i skogen och krossat Antonias gamla fästingrekord, cyklat mountainbike, lärt mig splejsa tamp (igen) och säkert en massa annat också.

Förra helgen hade vi besök av min gamla kompis Emil från gymnasiet i Lysekil. Egentligen är han Stockholmare men nu bor han i Bergen som ligger ca två timmar norrut. Vi drog på konsert med Kaizers Orchestra. Det regnade något helt fantastiskt mycket men vi kom ändå fram med min lilla Micra. Väl där ställde vi oss i kö för att komma in med våra biljetter. Efter en bra stund i kön hör vi hur Kaizers börjar spela men vi få inte komma in eftersom biljetten tydligen måste bytas mot ett armband först. Så vi fick ställa oss i kö för att få ett armband medan konserten långsamt förflöt utan oss. Egentligen var det inte ens en kö utan mer som en folkmassa runt ca två pers som delade ut armband så fort de kunde. Och eftersom det inte fanns någon kö så blev det mest ett enda kaos med folk som trängde sig mot mitten och lika många som försökte ta sig ut efter att ha fått sina band. Det påminde om min bild av ett afrikanskt U-land när det skall delas ut matransoner. Sedan fick vi återigen stå i samma kö för att komma in på festivalområdet. Jag missade en halvtimme av konserten och Norge blir härmed utsett till årets U-land 2011. Mina arbetskamrater ställde sig tveksamma. Ja ja, konserten var i alla fall helt fantastisk. Alla som inte har sett Kaizers borde göra det.

Resten av helgen fördrev jag och Emil med att fiska krabba vilket gick bra. Vi fick en smått enorm krabba faktiskt. Fisk-fisket gick det inte lika bra med. Den största succén var att Emil såg hur en tumlare jagade fisk nedanför fötterna på honom!

Gårdagen var däremot en dag i fiskens tecken. Det började att jag i förrgår drog upp ett fiskeredskap med krokar och grejer som hade flutit till vår anläggning. Jag betade den med lite död lax och slängde i den rakt ifrån flotten. Dagen efter (alltså igår) skulle jag bara dra upp den eftersom det ändå inte var något som hade nappat. Döm om min förvåning när det då hoppar upp fyra fiskar på mina fem krokar. På den första kroken satt en kungsfisk vilket inte var så oväntat, den ser ut som en knallröd abborre ungefär och är vanlig på lite djupare vatten i Norge. På tre andra krokarna satt det hajar! Små och ganska sällsynta hajar dessutom. Jag blev glad för att jag ju älskar hajar men ledsen eftersom de troligtvis inte skulle överleva. De två största var av arten Hågäl, en art som väldigt sällan återfinns i Sverige och den tredje var en Blåkäxa. Den är inte lika ovanlig men ändå rätt cool eftersom det är europas minsta hajart. Den lever väldigt djupt och har små lysorgan på magen. Huden är svart men skiftar vackert i lila och grönt när man tittar närmre. Tyvärr var den stendöd när den kom upp. Troligtvis hade väl hågälarnas kompisar kalasat på den.

Jag sparade hågälarna som var halvdöda i en krabbtina som jag sänkte i vattnet. Om de dog skulle de få bli mat, det är ju synd att döda i onödan, och om de överlevde skulle de få simma ner i djupet igen. Den ena stendog och den andra såg lite mindre död ut i slutet av dagen så den fick simma tillbaka. Den andra hänger nu på tork bredvid Blåkäxan.

Senare på kvällen fick Nina slut på mat och blev hungrig. Så hon valde att lägga vegetarianismen åt sidan ett tag om vi kunde fiska makrill. Vi drog ut och gjorde ett försök men makrillen bara skrattade åt våra fjantiga fiskimitationer. För makrillen finns alltid runt odlingarna, man ser till och med när den (inte) hugger. Räddningen blev istället att det helt plötsligt kom en lax på utsidan odlingen och tog mitt drag! Jag blev jätteförvånad. Troligtvis har den rymt från någon annan odling eftersom den var mycket större än våra fiskar. Det är en nackdel med laxodling, att fisken rymmer och stör de vilda laxarna. Hur som helst blev det en väldigt god laxmiddag med lite rödvin från det svenska Systembolaget.

Som vanligt kan jag inte sluta skriva när jag väl har börjat men nu får det räcka. Hej på er och hoppas att ni har det bra. När jag kommer hem så får ni fisk!

Mormors funderingar

Hej bloggen, det är jag igen. Jag fick just ett mail av min favoritmormor fullt med massa frågor om mitt liv här i Norge. Så jag tänkte att jag lika gärna kan skriva svaren här, så att alla som eventuellt är nyfikna kan frottera sig i vetskapen om hur vädret är och vart jag köper min broccoli.

Vädret som man kan tänka sig att det är i Norge. D.v.s. fyra årstider på en dag. De två första veckorna var vädret snudd på fantastiskt bra. Skaffade mig en stadig bonnbränna kan jag nu konstatera. Något som också var positivt är att man fick tillbaka sina valkar på händerna som hade försvunnit någonstans i ekonomiplugget. Fötterna är dock fortfarande lena som barnrumpor. Inte så mycket barfotagång hittills tyvärr.

Tillbaka till vädret: Vädret har de två senaste veckorna varit blåsigt och regnigt. Det skapar ödmjukhet och större tacksamhet vid eventuella solglimtar brukar jag tänka. Tur att vi har ett sjukt bra torkrum som är kopplat till kylarluften som kommer från generatorn ombord på flotten. Man skulle nog kunna torka gurkor där om man ville.

Jag sover ensam på flotten om nätterna. Lite ensamt blir det ibland eftersom jag inte jobbar så fasligt mycket längre. I början hann man inte ens tänka på att vara ensam. De dagar som det blir sent jobb brukar en och annan av mina arbetskompisar övernatta. Ganska trevligt tycker jag. Det finns flera sovrum ombord.

Mat och annat skaffar jag genom att ta en tjugominutersresa i båten till en annan ö i närheten som heter Stord. Affären ligger riktigt nära kajen så det är lyx. Men utbudet i norska butiker är ju av ganska tveksam karaktär alltså. Jag har nog aldrig sett en så liten frukt- & grönsaksavdelning på en så stor affär. Jag brukar satsa på att handla på ICA för där har de svenskt kaffe för 59 NOK. Helt sjukt pris men det är det värt med tanke på vad det norska kaffet smakar.

Jag hade dock lärt mig detta sedan tidigare och bunkrade upp med fler paket Zoegas redan i Sverige. Zoegas och disktrasor. De har inte disktrasor i detta *svärord* U-land!

Jag kan även inflika att de flesta norrmän lever på 80 % macka hela livet. Och ca 80 % av de mackorna är täckta av sylt och brunost. Inte konstigt att de se slitna ut.

Sista frågesvaret tror jag: Avståndet från flottarna till land är här väldigt kort, kanske 50-150 meter, en flotte ligger nog så nära som 30 meter till och med.

Det var svar på alla mormors frågor det. Nu till en sak som jag funderar på för tillfället: Vart ska jag bo!? För tillfället bor jag på den absolut lyxigaste och bästa flotten. Nackdelen är att jag inte får så mycket yta för mig själv. Därför väger jag mellan två närliggande flottar:

En heter Loddetå och är en väldigt lugn plats eftersom den har ström direkt från land istället för via en generator. Nackdelen är att den är lite tråkigare inredd än det andra alternativet och att den ligger nära ett berg som skymmer mycket av kvällssolen. Platsen är mysig och skyddad.

Den andra heter Svollandsneset och är en mindre lugn plats vad det gäller vågor och vind. Det är väldigt vackert där och nära till land. Flotten är fint inredd och välstädad sedan tidigare (till skillnad från Loddetå). Nackdelen är exponering för väder och vind och att det inte är landström där. Alltså är det heller aldrig tyst när man vistas utomhus. Och i sommar lär man absolut vilja vistas utomhus.

Så vilken ska man välja? Jag är mycket kluven och har ändrat mig flera gånger om. Ni får gärna lämna en kommentar med några visdomsord.

Sen för er som tror att det blir ensamt att jobba här själv så kan jag intyga på att det stämmer. Men bara i en vecka till eller så för då kommer min kompis Nina hit. Hon ska jobba här nästan lika länge som jag. Det känns väldigt trevligt. Blir vi ovänner så har vi ju alltid tre flottar att bo på. Jag lovar att följa upp med eventuella intriger.

Spännande dag på jobbet

Eller mja... ganska spännande iaf. Det började med att jag och bäste herr förmannen Magnar Ervik skulle iväg och skjuta foder på fisken i vanlig ordning. Lite senare på dagen skulle vi ta emot foder som levereras av en foderbåt ner i våra silos på flotten. "Tyvärr" eller kanske "som tur var" så fick denna foderbåt stopp i huvudmaskinen och höll av en ren händelse på att glida rakt upp på vår anläggning. Alltså rakt upp på några hundra miljoners värde med lax. Detta fick min bäste herr förman väldigt ivrig att få fartyget ur vägen. Jag tänkte att det inte var några problem eftersom de har två eldrivna bogpropellrar utöver huvudmaskinen.

Nu ska jag visst äta mat och jobba vidare. Men i filmen säger jag att det är 15 ton båt som bogserar 200 ton båt. Det var visst fel. 1000 ton kommer närmre sanningen. Sjukt stark båt alltså.

Bloggen är igång igen!

Hej, hej, hej, heeej!

Äntligen har jag lite tid att starta upp med bloggandet till er stackars själar som är intresserade av hur en laxodling ser ut. Jag gissar att det främst blir familjen som läser, den här gången med en Gammalmormor färre än vid senaste bloggprojektet. Det är nog lättare att se från ovan skulle jag tro.

Anyway...

Bilfärden gick bra men tog runt 15 timmar istället för de 10 jag räknade. Vägarna i Norge är verkligen sjukt vackra och sjukt dåliga. Först några kilometer åt ett håll, sedan några kilometer åt motsatt håll, sedan lite ner under någon fjord o.s.v. Min kylare läckte som ett såll två dagar innan avfärd och jag var nästan lite orolig att den skulle ge upp. Men världens bästa bil höll måttet ännu en gång och jag kom fram till Tittelsnes helskinnad runt elva på kvällen. Tur att man har tränat blyröven i kajaken tidigare i livet alltså.

På kajen väntade min förman som körde mig ut till flotten som visade sig vara nästan fjantigt lyxig. Den har bland annat inte en massagedusch med tropisk vattenfall och fotmassage, utan TVÅ! De gillar att kose sig norrmännen alltså. Kylskåpet hade ingen städat ur sedan kriget och var därför överfullt med brunost, sylt, vitt bröd och Coca Cola som norrmännen verkar leva till 90 % av. Inte konstigt att de ser ut som de är tio år äldre än de är också.

Oberoende av vad norrmän äter så har jag haft det riktigt trevligt hittills. Det är väldigt mycket jobb eftersom vi måste fodra fisken en del med en så kallad foderkanon. Alltså att man åker runt odlingen i ur och skur och skjuter foder till laxen. Det har blivit många dagar på 15 timmar och sånt. Men vad gör väl det, jag älskar att köra båt och särskilt den balla båten på bilden nedan. Tio meter mean machine med dubbla vattenjet för oöverträffad manövrerbarhet. Endast fyra miljoner exklusive moms :-D

Utöver jobbet har jag inte hunnit med så mycket än. Lite paddling i den vådliga kajaken som jag fick av Totte och Kathrine på Nautopp och någon springtur i skogen som inte hade några stigar. Sedan hittade jag fyra fästingar på bara mitt vänstra ben, jag vågade knappt kolla på det högra. En mycket lyckad tur!

Idag har jag bara jobbat 12,5 timmar vilket är den kortast dagen hittills. Snart blir det lugnare och då får det bli mer bilder på snorkling i odlingarn, kajak o.s.v.

Läggdags för mig. Over and out...

Lite bilder

De e inga belder

Mer kaffe pa bloggen!

Ja, en sadan har kan man tydligen ocksa fa i kaffet i Thailand.
Just nu har jag det typisk gott, vi har namligen alldeles for mycket personal pa bygget sa jag tog ledigt en vecka. Sa nu blir det klattring for hela slanten ett tag.

Lite info

... om bilderna nedan kommer har:

Den brunna blobben ar en av de sjogurkor som ligger och skrapar lite har och dar pa reven. De ar mycket intelligenta pa sitt satt eftersom deras luktorgan sitter i roven istallet for mitt i ansiktet som pa oss apor. Pa sa vis spelar det ju ingen roll om man luktar pa nagot ackligt eftersom man anda ar van vid sin egen skit.

En annan bild forestaller min mogliga mask pa en dykflaska i akta aluminium. Riktig skit faktiskt.

Den andra blobben ar en sa kallad sepiablackfisk. Mycket vackra varelser som trots valutvecklade ogon och ganska hog intelligens, faktiskt ar narmast beslaktade med musslor, sniglar och andra slemmiga blobbar.

Den sista skinntorra lilla varelsen ar en utav kvastfeningarnas stolta attlingar (precis som vi sjalva), namligen en odla som satt i min papperskorg pa exakt det dar viset i nastan tva dagar. Den reagerade inte ens nar jag slangde skrap runt den eller flyttade ut hela abaket for fotografering.

Lite mer bilder - Ej redigerade

En glad dag

Joda go vanner och gott folk!
Nu ska jag faktiskt forsoka beratta lite om min tillvaro har pa Kurrekurredutton. Av nagon anledning har jag inte riktigt kant mig manad och funnit orken hittills, och av nagon annan anledning valjer jag att antligen gora det nu nar jag ar riktigt jakla trott faktiskt. Min dag har varit riktigt trevlig med tva lugna morgondyk i en riktigt stekande sol, bara en kund och ratt soft kan man saga. Efter det fick jag inte klattra som jag hade planerat utan akte istallet pa tva dyk till med en ordentlig skotsk taxichaffis, tva veliga fransman och deras syster som sag ut som Amelie Poulain eller mojligen Audrey Tatou - vilket som. Tyvarr glomde jag att hoppa av baten och hamta dem i butiken (som man ska gora) utan blev istallet kvarglomd pa ovre dack med min kund och fick en gratis battur i hamnen.
Vidare under dyken visade sig alla tre (Amelie snorklade bara) vara ena hejare pa det dar med att krossa koraller som ju har blivet en sa popular sport har i Thailand. Oturligt nog landade de aldrig pa nagra sjoborrar. Sjoborrarna ar ganska ondsinta i dessa vatten. Har kommer kortversionen av vad de gjorde under sina tva dyk:

- De holl inte ihop som ett dykpar for den ena svavade hela tiden tre meter ovanfor den andra.
- De flasade upp en massa luft valdans for eftersom de simmade runt som bara yra honor gor nar man haller dem under vattnet.
- Den ena ploppade helt plotsligt upp till ytan fran tio meters djup utan att ens forsoka forhindra det.
-De slog varldsrekord i langsamt ytsim.
-Den andra ploppade helt plotsligt upp till ytan fran tio meters djup utan att ens forsoka forhindra det.
-Den ena tog inte bara av sig fenorna i vattnet utan aven sina vatsockor som sjonk till botten.
-Alla tre blev sjosjuka och borjade spy sa fort de kom upp i baten.

Namnas bor val att det gungade lite pa boljan, sjalv tyckte jag att det var en riktigt trevlig tillstallning och klattrade upp pa nagra fendrar bredvid mina forvirrade kunder pa stegen.
Sa nog har det varit en trevlig dag alltid.

Nar jag inte dyker sa forsoker jag att klattra sa mycket som mojligt. Detta gor jag med en ungersk klatterinstruktor vid namn Timmy (hondjur). Hon bor i en tradkoja ovanfor vattnet i djungeln dar hon kastar sten pa apor och roker braja ur thailandska bambubongar - en enkel vattenpipa av bumbu. Mycket impad av den bruden, hon har sa mycket muskler att hon troligtvis skulle nita mig om hon ville. Klattra kan hon helt sakert iaf.
Jag har betalat 2500 baht for att klattra hur mycket jag vill i en manad vilket ar jattebilligt sa jag ar skitnojd. Dessutom ingar det kurs i sakring, ledning osv. Sjukt billigt!

Nu har jag skrivit otroligt mycket pa en gang, det far la racka. Nasta gang kanske jag skriver ett par rader om alla manniskor jag jobbar med. Men det blir nagon annan gang det.

Ha det, hejsvejs! / J. Arvidsson