Turk pa burk

Hej och ha.
Sitter i butiken och saljer inte sarskilt mycket, lagsasongen borjar komma allt mer. Det betyder mindre jobb och mindre pengar. Visserligen aker aven en bunt svenska divemasters hem sa det kanske jamnar ut sig, vi far se. Summeringen av mina forsta arbetsdagar ar att jobbet ar ganska soft men det ar lite svart att tjana pengar for tillfallet. Men jag har ju sjalvklart tankt pa allt och har kommit fram till att jag kan leva pa inga pengar alls pa Kalvoe. Om ni bara visste hur nyttigt, lattillgangligt och billigt det ar med musslor och sjogras. Det blir ingen skorbjugg for min del inte.

En bra sak med livet ar att alla pa jobbet gillar att spela musik pa min Ipod sa det gor vi en del. Ibland dansar jag en liten rumba men det far man tydligen inte nar kunderna ser pa. Kul grej tva: I Sverige tar man hand om sina kunder pa ett ganska fanigt vanligt vis men sa ar tydligen inte fallet i Thailand. Idag blopte en turkiskt instruktor ur sig foljande: "Tryckfallsjuka kan man fa om man t.ex. ar gammal, som mig. Och aven av fetma, precis som dig Johannes". Johannes var alltsa kunden och jag trodde att jag skulle skratta ihjal mig. Detta skedde pa baten nedan och instruktoren i fraga heter Turgay och star till vanster om den till hoger.

Nu ska jag ata banan och klia mig u huvudet.

Framsteg

Det gar battre med jattenojdheten for tillfallet, bara vadret gor en hel del. Men hajar och skoldpaddor gor nog nastan annu mer, jag ar inte riktigt saker.

Ekonomin vettefaen faktiskt, blev Divemaster sa sent som igar efter ett snorkeltest som fick mig att spy pa oppen gata. Hoppas att det gar bra, annars far jag leva pa sjogras och musslor i sommar. Men vad gor det? Det finns ju karlek och solsken och sang for den som inte har annat.